Världen
Över hela världen har människor använt kalkbruk i tusentals år. Om inte kalkbruket funnits skulle många av historiens mest fantastiska och spektakulära byggnadsverk inte ha kommit till. Kalkbruket har också visat sig ha en enastående förmåga att motstå tidens skadliga inverkan och dessutom skapa en bra miljö inuti byggnaderna. Om du är lycklig ägare till en gammal byggnad där kalkbruk varit använt som murbruk och/eller puts, finns det all anledning att fortsätta att använda det vid restaurering för att bibehålla alla de goda egenskaper som kalken för med sig.
Att bränna kalk och använda det som bindemedel var något människan kom på tidigt. Flera av världens mest kända byggnader som står kvar än idag murades eller putsades med någon typ av kalkbruk. Som exempel kan nämnas Colosseum och Pantheon i Rom, Europas katedraler, Kinesiska muren och pyramiderna i Giza varav de sistnämnda putsades med ett kalklager vid färdigställandet. De äldsta resterna efter kalkbränning har man dock hittat i Göbekli Tepe i nuvarande Turkiet och tros vara kring 12000 år gamla.
Italien Text och bild Simon johansen
Burma (Myanmar) Text och bild Simon johansen
Staden Bagan i Burma är känt för alla sina tempel som byggdes mellan 800-1200 talet. Under storhetstiden fanns det så många som 10 000 tempel, stupor och kloster varav ungefär 2200 finns kvar idag. Hundratals jordbävningar under årens lopp, bland annat en stor jordbävning 1975 gjorde att flera tempel kollapsade. Under 1980-talet ville man öka antalet turister och därför gav den militära regeringen order om att templen som försummats under många år skulle restaureras. Då restaureringen skedde togs ingen direkt hänsyn till historiskt riktiga material och på många tempel gjordes mer skada än nytta när man fogade de sköra tegelmurarna med cementhaltiga bruk. Även järnstavar borrades ner i konstruktionerna för att öka hållfastheten. Regeringen har ansökt om att få med Bagan på UNESCO världsarvslista men bland annat på grund av de bristfälliga restaureringarna betecknas staden idag inte som ett världsarv av UNESCO. Efter en jordbävning i Augusti 2016 då mer än 400 tempel skadades har man vänt sig till UNESCO´s experter för att laga de skadade byggnaderna på ett korrekt sätt. På bilderna nedanför som är tagna i november 1016 syns byggnadsställningar i bambu på flera av templen. Mest troligt använde man sig likt kineserna av ett kalkhaltigt hybridbruk till templen för att göra en hållfast puts.
Öland
Kalkanvändningen på Öland har en lång historik och kalkprodukter har under lång tid exporterats långt utanför öns gränser. Dels för att ön har legat strategiskt bra till för sjötransporter och dels för att den öländska kalken har under alla tider ansetts hålla en mycket hög kvalité.
Otaliga kyrkor i norra Europa har kalksten från Öland i golv och väggar.
För att täcka behovet av bränd kalk byggdes det mängder med ugnar på ön för att bränna kalk till allehanda produkter, allt från jordbrukskalk till kalkbruk. Bönderna brände ofta kalken i små stukor för eget behov, man kan fortfarande se rester av sådana ugnar längs stränderna på västra sidan av ön där det fanns tillgång till alunskiffer som innehöll så pass mycket olja att den gick att använda som bränsle. Skiffern varvades med kalksten i stukorna och tändes på, en svavelosande blåvit rök bildades när den glödande skiffern sakta värmde upp kalkstenen till en temperatur mellan 800-1000°C. Skiffer innehåller också aluminium, kisel och järn som när det användes i kalkbruket tillsammans med den släckta kalken förstärkte de svagt hydrauliska egenskaperna som kalken redan besitter, och gav dessutom en karakteristisk rosa färg.
Även storskalig bränning av kalk har ägt rum i bland annat Grönhögen och Degerhamn, och skutor forslade kalken vidare till fastlandet. Det var inte ovanligt att man fraktade den osläckta kalken på dessa skutor och det finns flera historier om hur kalken kom i kontakt med vatten under seglingen varvid kalken under våldsam reaktion med vattnet expanderade och gjorde att skutan sjönk. Numera har de flesta ugnar rasat och endast fragment av de en gång så stora ugnarna återstår att finna. Som kuriosa kan nämnas att det som en gång var 18 kalkugnar i Grönhögen numera blivit golfhotell.
